Tekstovi: Timbuktu. Timbuktu - Flunitrazepam.

Jag foddes liten och bla, precis som en manska.
Jag skapades av ett team av de framsta
hjarnorna pa Hoffman La Roche i Schweiz,
som ville tjana en slant och gjorde nat at det.
Min uppgift den lod: "Du ska fa folk att sova.

Om man tar dig ska det kannas som man fatt en gava."
Sa dom packade ner mig och alla mina broder,
och skeppade oss ut till alla som behovde.
Till slut hamnade vi pa en hylla pa ett sjukhus.
Varningen sade: "Blanda oss och du far ett sjukt rus.",
Men nar vi skrevs ut var det till en ensam sjal,
som bar pa en krossad drom om att fa leva val
Hon slets ihjal, kunde knappt forsorja sin son.
Fattigdomen var ett faktum som hojde nivan
pa den stress och oro, som holl henne vaken.
Hon tiggde till doktorn om han kunde gora nat at saken,
och doktorn sade: "Ar det svart, ja da tar du tva."
sa hamnade jag dar staende i hennes badrumsskap.

Refr.:
Dom kallar mig en sovare,
dom kallar mig bedovare,
dom saljer mig och svaljer mig;
jag ar en riktig dodare.
Alla vill ha mig, for jag ar sa popular.
Ingen ar billigare pa gatan an kroppen ar.
Alla vill ta mig; glomma bort sina problem,
men jag vet for jag forvandlar era hjartan till sten.
Men ni vill ha mig, for jag ar sa popular.
Ingen ar billigare pa gatan an kroppen ar.

Kvinnan hade en son
han var val sexton;
aven han med problem.
Eller sa sa rektorn.
Han fick bara skall; inget vanligt prat.
Han var dum, han var lat, det var ett standigt tjat.
Och sonen var trott; och onskade helst av allt att fly.
Men rektorn var strang, och sade han hade fel attityd.
Han fick bottenbetyg,
han var stokig och brakig,
han rokte i smyg
och han skotte sig daligt.
Hans kassa sjalvkansla vaxte till hat.
Rektorn drog naven i bordet och sade: "Kom ej tillbaks!"
Rektorn ringde hem till hans mamma med detsamma,
och berattade bland annat att han var maktigt forbannad.
Sa mamma behover nu ata tva av mina bla broder
for att fa det att ga over.
Hon star och grater och bloder
vid badrumsskapet med rohypnol-ladan i handen.
Hon tappar den pa golvet, det var dar sonen fann den.

Sonen vaknar tidigt och gar in pa dasset.
Han hittar mig pa golvet och skoljer ner mig med vatten.
Han stapplar in i koket och hittar mammas vodka.
Han dricker allt han orkar, sa forbannat korkat.
For jag och spriten blandas i magen som rakt upp i hjarnan;
jag borjar fa honom att kanna sig svag och avskarmad.
Han tittar sig i spegeln men hans ogon ar blanka,
han forsoker och fatta men far helt grotiga tankar.
Nu kanns det som hatet han bar pa kommer explodera.
Han resonerar; allt ar bara rektorns fel;
att han ar sa javla forbannad,
kanner sig helt fortappad.
Han plockar fram en kniv, och han forsoker ga men han vacklar.
Han trillar ihop, rakar sticka kniven i magen.
Mamman hor ljudet och springer ut i koket yrvaken.
Hon gallskriker hogt nog att horas i Schweiz.
Ironiskt att det kravs sa lite att forstora sig sjalv.

Refr.:
Dom kallar mig en sovare,
dom kallar mig bedovare,
dom saljer mig och svaljer mig;
jag ar en riktig dodare.
Alla vill ha mig, for jag ar sa popular.
Ingen ar billigare pa gatan an kroppen ar.
Alla vill ta mig; glomma bort sina problem,
men jag vet for jag forvandlar era hjartan till sten.
Men ni vill ha mig, for jag ar sa popular.
Ingen ar billigare pa gatan an kroppen ar.

Sa bara glom dina problem.
Jag gor om ditt hjarta till en sten.
Och vill du fly sa bara ta,
for jag ar billigast i stan,
och jag har flera langa namn.
Jag sover ner ert tranga land.
Sa blom bort allting som ar bra;
om det ar mig som du vill ha